CAIRNTERRIERN

Cairnterriern är från begynnelsen en brittisk ras. Den fungerade från första början som jakthund men blev snabbt också en sällskapshund när man började föda upp rasen i början av 1900-talet.
Den ursprungliga typen har man försökt – och lyckats – bevara ända till våra dagar, även om typvariationer finns runtom i världen. Detta berättar också något om mångsidigheten i rasens arvsmassa.

Rasens historia i Finland sträcker sig enda till 1930-talet. Rasuppfödningen blev mera allmän efter krigen. Idag är den glada och livliga cairnterriern en sällskapshund och en mångsidig aktivitetshund. Den hör till de populäraste hundarna i terriergruppen och 300-400 hundar registreras per år. Rasen är mycket populär hos oss, men också i sitt hemland Storbritannien, de andra nordiska länderna, Centraleuropa och i USA.

Särskilt aveln i Svergie och de inporterade hundarna därifrån har haft en mycket betydande roll cairnstammen  i vårt land. På 1990-talet inporterades cairnterriers i synnerhet från Sverige men också från Danmark och Storbritannien; under 2000-talet har förutom från ovannämnda land också inporterats i någon mån från Mellan-Europa, närmast Holland och Tyskland. Nytt blod till den inhemska stammen har man också fått med att använda utländska ”lånade” hanar samt att föra tikarna utomlands för att bli betäckta. I Finland finns det  nästan 60 uppfödare med eget kennelnamn och största delen av cairnterriervalparna föds hos dessa.

Som rasens officiella rasförening fungerar Cairnterrierikerho ry. Som lyder under Finlands kennelförbund. Föreningen är grundad år 1974. Enligt föreningens verksamhetsregler skall föreningen fungera som en föreningslänk mellan personer som är intresserade av cairnterriern. Till föreningens uppgifter hör dessutom att öka kännedomen om rasen och om rasuppfödningen i Finland. 
Föreningens verksamhetsområde är hela landet och den har ca. 1 400 medlemmar.
Till föreningens verksamhet hör rådgivning men också att ordna diskussionstillfällen, skolningar, kurser och hundutställningar. Cairnterrierikerho ry. utger också  tidningen Cairn som utkommer 4 gånger om året. Årsboken har utkommit sedan år 1992. Föreningen har också planerat och utgett en guide om valpskötsel, skriftliga trimningsråd samt ett informationsblad om rasen.
Föreningen har en egen avelskommitté och en valpförmedling. Valpförmedlingen förmedlar valpar som är resultatet av avelskombinationer rekommenderade av avelskommittén. Av alla valpar som föds per år går ungefär hälften via föreningens valpförmedling.

Enligt de uppgifter som rasföreningen har samlat är  helhetssituationen för populationen medelmåttig, och den är hela tiden på väg mot det bättre, men trots det finns det anledning till förbättringar. Största hotet mot arvsmassans mångsidighet i Finland är att det finns för få avelshanar och att deras avelsanvändning fördelar sig ojämt, i synnerhet som det även finns nära  släktskap mellan de mest använda avelshanarna. Å andra sidan importeras det nya hundar och vi får hela tiden nytt material till aveln. Trots detta är ändå det viktigaste sättet att förhindra alltför hög grad av släktavel inom stammen är att hitta hanar som representerar olika släktlinjer. Dessa hanar borde också användas jämnare.

Cairnterrierns rastypiska lynne uppfyller de krav som ställs på hundar idag. Rasen lämpar sig mycket bra som sällskapshund, men den fungerar också bra som en mångsidig aktivitetshund. De allra flesta ägarna är enligt de uppgifter föreningen har mycket nöjda med sina hundars lynnen. Man har fått mera respons om  försiktiga cairnterrier än om  agressiva individer. Rasföreningen är mycket mån om att hundarna bibehåller sitt rastypiska lynne.

Rasens hälsotillstånd ser enligt de uppgifter man har idag mycket bra ut. Tillsvidare känner man inte till att någon sjukdom skulle vara överrepresenterad inom rasen.  Av de sjukdomar som kommit till föreningens kännedom är olika former av allergier och legg Perthes allmännast. Utförligare undersökningar saknas bl.a. om hur allmänna hjärt- och tumörsjukdomar är i Finland. Bland ärvda fel och defekter är de vanligaste krok på svansen och bettproblem. Rasföreningen rekommenderar fr.o.m. början av år 2006 att hundar som används till avel genomgår en officiell ögon- och knägranskning. Rekommendationen har mottagits väl,  och i slutet av augusti 2006 fanns undersökningsresultat från 300 hundar.

Exteriört är helhetssituationen för rasen mycket god. Överdrivna egenskaper hör inte till cairnterriern, så det finns en frisk grund för exteriörsavel. Största delen av de finska hundarna torde rymmas under nyckelorden naturlig och okonstlad, men visst finns det överdrivna exemplar i synnerhet i utställningsringarna. För att hålla rasstandarden i uppfödandet av cairnterriern är det från rasföreningens synvinkel viktigt att satsa på uppfödar- och domarutbildning.
Man försöker på allt sätt lyfta fram förståelsen för och kännedomen om rasen cairnterrier

Rasens framtid är i uppfödarnas och hundägarnas händer. Rasföreningens viktigaste uppgift är att följa med stammens situation samt att dela ut information till alla de som har en cairnterrier.
Rasföreningen strävar till att ge den cairnterrier som håller rasstandarden en möjligast god framtid i Finland så hunden får fortsätta vara en frisk och glad sällskaps- och allaktivitetshund.
 

Photo: Oliver Tier

Med sitt vakna och käcka lynne är cairnterriern en utmärkt sällskapshund. Med sitt glada och vänliga humör lämpar den sig mycket bra i barnfamiljer bara man kommer ihåg att föräldrarna bär i sista hand ansvar över hunden, dess skötsel och välmående. Dessutom har cairnetrriern stoff som en mångsidig aktivitetshund, och den njuter av all aktivitet. Nuförtiden har cairnmängden i utställningsringarna ökat, men man kan också möta den på agility- och lydnadsträningsplatser och ibaland också vid grott- och spårningsträningar. Av en riktigt motiverad cairn får man den mest utmärkta aktivitets- och tävlingshunden, men cairnterrierns ibland mycket starka egen vilja och envishet kräver av ägaren många gånger finurlighet, flexibilitet och humor. Man bör också komma ihåg att åtskilliga cairnterriers har kvar sin starka villebrådsdrift och jaktinstinkt,som kan leda till att en lössläppt hund springer på egna vägar i timtal – ibland också på farliga vägar.

Till cairnterrierns pälsvård räcker att man kammar pälsen 1 gång per vecka samt att trimma den 2 – 3 ggr. i året.
Pälsen trimmas med att plocka den för hand. Det lönar sig att åtminstone de första gångerna låta en erfaren trimmare som känner till rasen plocka pälsen.Pälsen får inte klippas! Pälsen behöver heller inte tvättas annat än ytterst sällan, och absolut inte före trimning. En sk. Sällskapshund bör också trimmas regelbundet. Från en päls som blir rätt skött lossar det just alls inte hår.